Rädda Barnen räddar sig själva

I DN och SVD skrivs det om en rapport som Rädda Barnen nu har släppt om de "apatiska" flykting-barnen. Till DNs försvar nämner de dock kontroversen kring fenomenet när det begav sig (Sydsvenskans rapportering tar lyckligtvis inte upp allt för mycket spaltmeter). Det framstod nämligen då att det var familjerna och inga andra som bar skulden för barnens tillstånd. Deras sjukdomstillstånd varade bara till det att uppehållstillståndet var klart och numera hör man inte ett knyst om detta av medierna nyfunna syndrom.
Istället för att lära sig av denna skandal försöker nu Rädda Barnen i en utdragen utredning rättfärdiga det svammel av antagande och önsketänkande som resulterade i farsen för några år sen. Grupptänkande står tydligen över rationell reflektion och önskan att inte bli offer för hänsynslös människors manipulation av trauman även i sekulära rörelser.
Man undrar hur internationella organisationer ser på denna ovilja att pragmatiskt reflektera vad som skett. Kriminella organistaioner, med specialisering i människosmuggling, i synnerhet.
Bland de rörelserna, som alltid tar tillfället i akt att spy galla på alla som inte håller med dem, är även detta en stund i rampljuset där de kan tyckas kämpa för de som har det mindre bra ställt. Dessa mörkröda sektmedlemmar slänger kängor åt folkvalda och tjänstemän i bloggar och så kallade demonstrationer, och får genast medhåll från sina medlemmar i den "liberala" pressen. Blir det månne en "reclaim the (a)pathetic streets" ?